Nollvision cancer i Aftonbladet om lungcancerscreening

Den 2 februari skrev företrädare för Nollvision cancer tillsammans med en rad olika aktörer på Aftonbladets debattsida om lungcancerscreening.

Det finns utmaningar, bland annat kring finansiering och implementering, men det råder glädjande nog en enighet bland samhällets olika aktörer kring fördelarna med lungcancerscreening.

Regeringen är uttalat positiv, Socialstyrelsen analyserar möjligheterna, regionernas expertorganisation Regionala cancercentrum vill implementera lungcancerscreening, och både Life Science-bolag och organisationer som verkar inom området argumenterar för metoden.

Vi vill därför nu uppmana alla dessa aktörer att tillsammans ta de steg som krävs. Det finns inte bara ett stort behov att införa lungcancerscreening – det finns ett behov att göra det så snart som möjligt.

Läs hela debattartikeln här.

Forskare följer Nollvision cancer för framtida innovation

Är miljöer som Nollvision cancer en bra lösning för att snabba på innovation? Det ska doktoranden John-Erik Bergkvist forska på – metodiken för att bygga en visionsdriven innovationsmiljö.

John-Erik Bergkvist, doktorand på House of Innovation, Handelshögskolan i Stockholm

Nollvision cancer ska vara en innovationsmiljö som engagerar aktörer från olika sektorer och discipliner för att nå en vision: att ingen ska behöva dö av cancer. Fenomenet med visionsdrivna innovationsmiljöer är inte nytt – men det finns inte så mycket forskning om det. Än. Doktoranden John-Erik Bergkvist, vid House of Innovation, Handelshögskolan i Stockholm, ska börja ändra på det.  
– Nollvision cancer är en spännande verksamhet, säger han. De utgår från en utlysning från Vinnova, om visionsdriven hälsa. Utifrån idéer om att innovation kan accelereras genom samarbete och en tydlig riktning.

Det bygger på tankar om att det sällan är en aktör som står för hela värdet. I cancervårdens fall är det många aktörer. Läkemedelsindustrin, medtechindustrin, läkare, sjuksköterskor, IT-stöd – allt som krävs för en bra cancervård. Idén är att de inte ska bedriva innovationsarbete var och en för sig, utan utforska gemensamma projekt i ett slags ekosystem.

Tidigare forskning har främst riktat in sig på samarbeten mellan organisationer eller sätt att styra ekosystem. Nollvision cancer handlar mer om att skapa en arena och förutsättningar för långsiktig dialog – så att det blir naturligt att samarbeta. Gärna i lite oanade konstellationer.
– Teoretiskt handlar det om att förändra informella och formella institutioner. Antagandet i Vinnovas utlysning är att breda arenor för kunskapsutbyte kan föda nya idéer och öka innovationsförmågan i ekosystemet i stort.

Ord som tvärsektoriella, tvärdisciplinära, flexibla och dynamiska genomsyrar utlysningen.
– Det bygger på tankar om att det sällan är en aktör som står för hela värdet. I cancervårdens fall är det många aktörer. Läkemedelsindustrin, medtechindustrin, läkare, sjuksköterskor, IT-stöd – allt som krävs för en bra cancervård. Idén är att de inte ska bedriva innovationsarbete var och en för sig, utan utforska gemensamma projekt i ett slags ekosystem. Och försöka få ekosystemet att åstadkomma systeminnovation.

Hälso- och sjukvård är mer än bara behandling, det är också att organisera för att utföra behandlingen. Då behövs givetvis kunskap om hur man gör det på ett effektivt sätt.

John-Erik Bergkvist ska följa hur Nollvision cancer byggs upp och tas emot, vad det finns för främjandefaktorer och hindrandefaktorer. En longitudinell processtudie. Det kommer vara temat för en av artiklarna i hans doktorsavhandling, som oftast innehåller fyra–fem artiklar.
– Resten är experimentstudier – om vad som spelar roll för dem som ska engagera sig i ekosystemet, hur den innovativa förmågan påverkas av utbildning och hur mottagliga olika professioner är för andra professioners idéer.

Att Nollvision cancer är en innovationsmiljö inom just hälso- och sjukvård var något som lockade John-Erik Bergkvist, som har erfarenhet av vårdfrågor sedan tidigare. På hans CV står bland annat analytiker på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys samt utredare i Regeringskansliets utredning Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll, nya möjligheter. Så han är väl bevandrad i de utmaningar som hälso- och sjukvården står inför. Organiseringen är en av dem.
– Hälso- och sjukvård är mer än bara behandling, det är också att organisera för att utföra behandlingen. Då behövs givetvis kunskap om hur man gör det på ett effektivt sätt.

Det finns en viss skepsis mot vad man ser som ”externa” påhitt. Nollvision cancer har dock särskilda förutsättningar. De består av en bred mix av personer ”inifrån” vården. Och inte bara professionen, utan även patienter, läkemedelsindustrin och medtechindustrin.

Genom att studera Nollvision cancer och förutsättningarna för innovation hoppas John-Erik Bergkvist på att kunna kunskapsgenerera om organiseringen och dra generella lärdomar som kan användas för liknande miljöer. Om visionsdrivna innovationsmiljöer är något för framtiden. Hans handledare är docent Anna Essén.
– John-Eriks forskning bidrar i sig till visionen genom att kritiskt granska vad Nollvision cancer egentligen gör. Ibland gör man inte det man tror att man gör. Det ökar Nollvision cancers egen reflektionsförmåga och därmed kapacitet att anpassa sig, förbättra sig, och nå sina mål. 

Anna Essén, docent vid House of Innovation, Handelshögskolan i Stockholm

Anna Essén poängterar att innovationsmiljöer inte är något nytt, utan har funnits i olika sammanhang tidigare. Med varierade resultat.
– Det finns en viss skepsis mot vad man ser som ”externa” påhitt. Nollvision cancer har dock särskilda förutsättningar. De består av en bred mix av personer ”inifrån” vården. Och inte bara professionen, utan även patienter, läkemedelsindustrin och medtechindustrin.

Nollvision cancer matchar aktörer med kompletterande idéer – det reducerar transaktionskostnader och aktörer kan få hävstång på sina investeringar. Ingen kan bygga en helhetslösning själv – kanske handlar det istället om att låta aktörer bygga på varandras bidrag. Där tror jag att Nollvision cancer gör en skillnad redan nu.

Just nätverket av aktörer är något som Anna Essén ser som en styrka.
– Nollvision cancer matchar aktörer med kompletterande idéer – det reducerar transaktionskostnader och aktörer kan få hävstång på sina investeringar. Ingen kan bygga en helhetslösning själv – kanske handlar det istället om att låta aktörer bygga på varandras bidrag. Där tror jag att Nollvision cancer gör en skillnad redan nu.

Nollvision cancer utmanar rådande ekosystem

Färre ska bli sjuka och dö i cancer. För att det ska gå behöver vi tänka nytt. Både när det gäller att utveckla nya lösningar och att bli bättre på att använda det som finns. Här samlas vi för att tillsammans hitta lösningarna som förändrar cancervården och räddar liv.

Fem områden vi vill förnya
Följ länk

Stor potential att minska insjuknandet i cancer

Individanpassat stöd för att uppnå eller bibehålla hälsosamma levnadsvanor borde vara en naturlig del i dialogen mellan hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och dess närstående. Det säger Regionala cancercentrum (RCC) i samverkan i sin nationella plan för att förebygga cancer, där de även berättar hur de ska stödja vården och driva förändring de närmsta åren.

Utgångspunkten i den nationella cancerpreventionsplanen är den Europeiska kodexen mot cancer och RCC:s övergripande mål om att minska skillnader mellan grupper när det gäller insjuknande och överlevnad i cancer. Samverkan mellan aktörer är avgörande.

Ellen Brynskog

RCC ska främst stödja hälso- och sjukvården med verktyg och råd för att upptäcka ohälsosamma levnadsvanor och öka jämlikheten, men även skola, föreningsliv och fysisk närmiljö ska beaktas. Ellen Brynskog, som jobbar på RCC Väst och är ordförande i den nationella arbetsgruppen för cancerprevention, har varit med och tagit fram planen.
– Den nationella cancerpreventionsplanen konkretiserar hur RCC kan bidra till att minska insjuknandet i cancer de närmsta åren. Med planen vill vi flytta fram positionerna för vårt preventiva arbete och vara en del i den rörelse som jobbar för att ett hälsofrämjande förhållningssätt i och utanför vården normaliseras ytterligare. 

I grund och botten ser jag det som en jämlikhetsfråga. Dagligrökningens fördelning i befolkningen idag eldar på ojämlikheten i hälsa och gör redan utsatta grupper mer sårbara. Insatser i hela samhället måste formas för de som har störst behov av att förändra sina levnadsvanor.

En central insats för minskat cancerinsjuknande är att få färre – helst inga – att börja röka. I debattartikeln Läkarkårens tyngd behövs för att uppnå ett rökfritt Sverige nämns exponeringsförbud, höjd tobaksskatt och begränsad försäljning som exempel. Men debattörerna – däribland Ellen Brynskog – efterfrågar mer. Som omfördelade resurser, utökad tobaksavvänjning och en samlad läkarkår som trycker på för förändring.
– Ett rökfritt Sverige skulle spara många liv, lidande och pengar inom hälso- och sjukvården. Men i grund och botten ser jag det som en jämlikhetsfråga. Dagligrökningens fördelning i befolkningen idag eldar på ojämlikheten i hälsa och gör redan utsatta grupper mer sårbara. Insatser i hela samhället måste formas för de som har störst behov av att förändra sina levnadsvanor. Det handlar både om att stoppa människor från att börja röka och om att erbjuda stöd att sluta. Där kan hälso- och sjukvården flytta fram sina positioner ytterligare. Det är ju aldrig för sent att sluta röka.

Ensam är absolut inte stark i dessa sammanhang. Ju fler delar av samhället som sluter upp och lägger kraft på dessa frågor, desto bättre.

Lungcancerprevention är även ett av de områden som Nollvision cancer ser behov av att förnya. Och i debattartikeln nämns Nollvision cancer som ett initiativ att hämta kraft ifrån.
– Levnadsvanor och prevention är komplexa frågor; det finns tusen svar på frågan varför vi lever som vi gör och enskilda instanser kan inte själva ansvara för preventionsarbetet. Ensam är absolut inte stark i dessa sammanhang. Ju fler delar av samhället som sluter upp och lägger kraft på dessa frågor, desto bättre. Om en innovationsmiljö som Nollvision cancer kan bidra till att nya samarbetspartners hittar varandra och lyfter och avancerar varandras arbete ser jag det som mycket positivt.

Nationell plan för cancerprevention Följ länk

RCC i samverkan har tagit fram en nationell plan för cancerprevention. Planen beskriver aktiviteter för att förebygga cancer och främja hälsosamma levnadsvanor på nationell nivå inom ramen för RCC:s uppdrag 2020–2022.

Så jobbar RCC i samverkan med prevention Följ länk

En vanligt förekommande uppskattning är att minst 30 procent av den totala cancerdödligheten i industriländer skulle kunna förebyggas genom förändring av levnadsvanorna. Därför är det viktigt med hälsofrämjande insatser till befolkningen, riskgrupper och individer.

Mycket cancer går att förebygga

En tredjedel av all cancer beror på levnadsvanor. Det innebär att en tredjedel av all cancer går att förebygga. Och om färre blir sjuka så minskar vi människors lidande, ökar folkhälsan och sparar samhällets resurser. Frågan är – hur?

Prevention
Följ länk

Så kan Sverige få en strålande framtid

Allt fler patienter behöver strålbehandling. Men strålbehandling är ett område där forskningen i Sverige halkat efter internationellt. Hur vänder vi utvecklingen? Hur gör vi så att strålbehandlingen fortsätter att utvecklas och bli bättre så att fler patienter överlever och kan leva ett bättre liv med mindre biverkningar?

Porträtt på Kjell Bergfeldt
Kjell Bergfeldt. Foto : STAFFAN CLAESSON

Sverige var länge ledande inom strålbehandling. Men de senaste 20 åren har vi halkat efter – vi publicerar färre vetenskapliga artiklar, forskningen får lite pengar och det är få som jobbar med det. Kjell Bergfeldt,  onkolog med uppdrag att utveckla svensk strålbehandling, jobbar för att ändra på det.
– Hälften av alla cancerpatienter uppskattas få strålbehandling någon gång under sin sjukdom. Utvecklad strålbehandling kan förbättra livet för många människor.

Hälften av alla cancerpatienter uppskattas få strålbehandling någon gång under sin sjukdom. Utvecklad strålbehandling kan förbättra livet för många människor.

Innovationer som MR-kameran och PET-scanning har gjort bilderna skarpare och detaljerna fler. Dosplaneringsprogram har utvecklats och gjort att strålbehandling går att rikta mer precist. Kjell ser det som en form av precisionsbehandling där artificiell intelligens och maskininlärning kan hjälpa till att förbättra behandlingen ytterligare.
– Tidigare fick vi ta med en osäkerhet i planeringen som gjorde att de volymer som bestrålades kunde bli stora och medföra svåra biverkningar. Med bättre bilder och mjukvara har vi förbättrat strålbehandlingen och det finns stora möjligheter att förbättra den ytterligare. Kan vi pricka tumören bättre kan det gå att höja dosen. Så länge det finns en risk att träffa friska organ vill man hålla ner dosen.

Antalet patienter som får strålbehandling ökar hela tiden. Men antalet sjuksköterskor och läkare som behärskar den allt mer komplicerade tekniken och som forskar inom området ökar inte i samma takt. För att kunna ge den bästa behandlingen behöver vi locka till oss fler läkare, sjuksköterskor och sjukhusfysiker som är inriktade på strålbehandling.

För just lungcancer finns en särskild utmaning.
– En hjärna ligger där den ligger. Den del som strålningen ska träffa ligger stilla. Men lungorna rör sig i takt med andningen. Tumören flyttar på sig. Hur strålar man på ett rörligt organ? Tekniken för att göra det har utvecklats snabbt men än tillämpas den inte fullt ut på alla platser.

Att tekniken har blivit mer avancerad har även gjort hanteringen av den mer komplicerad. Det gör att en sak till måste utvecklas. Kompetensen.
– Antalet patienter som får strålbehandling ökar hela tiden. Men antalet sjuksköterskor och läkare som behärskar den allt mer komplicerade tekniken och som forskar inom området ökar inte i samma takt. För att kunna ge den bästa behandlingen behöver vi locka till oss fler läkare, sjuksköterskor och sjukhusfysiker som är inriktade på strålbehandling.

Trots allt vill Kjell se ljust på framtiden. Han pratar om möjligheterna med ett Sverige som driver utvecklingen av strålbehandling igen.
– Jag vill kunna säga att vi åter är bland de främsta i världen på det här området, att patienterna får det absolut bästa som finns att tillgå och att vi utvecklar forskningsmiljöer som skapar förutsättningar att locka till sig ännu mer forskning, som leder till mer utveckling och ännu bättre behandlingar – kort sagt: en uppåtgående spiral.

Foto: Elekta

Så hur ska det gå till? I rapporten Svensk strålbehandling tappar mark, som Kjell är en av upphovspersonerna till, föreslås specificerade ST-tjänster, tidigare strålplacering under utbildningen och ”marknadsföring” för att öka intresset. Det finns också förslag för att stärka forskningen, för att återigen vara med och driva utvecklingen. Till exempel genom att tillsätta professorer, skapa delade tjänster som gör det möjligt att forska på halvtid och sen behövs det fonder som kan hjälpa till med ekonomin.

Kjell är med i ett nystartat nationellt projekt som ska bidra till att framtidssäkra svensk strålbehandling. Där kommer han jobba vidare med några av rapportens åtgärdsförslag.
– Vi kommer fokusera på kompetensförsörjning och att göra det lättare att få hjälp att förverkliga idéer i forskningsprojekt. Målet är att Sverige ska återta en plats bland Europas ledande nationer när det gäller forskning om strålbehandling.

I projektet finns företrädare från olika yrken, från klinik och akademi. Han ser också gärna att näringslivet är med och satsar för att utveckla strålbehandlingen och bli samarbetspartners som kan vara med och testa idéerna.
– Historiskt har samarbetet mellan forskning och näringsliv varit stark på det här området. Det behövs för att ta fram produkter som fungerar som det är tänkt.

För några år sedan skulle jag säga att en nollvision var ouppnåelig. Men idag, möjligheterna att bota cancer går framåt och blir bättre.

Välfungerande samarbete är en förutsättning för att klara av det, menar Kjell. Och samarbete är just vad Nollvision cancer vill få till.
– Med Nollvision cancer, jag är glad att vi har hittat varandra och funnit samarbetsformer. Jag ser absolut att det finns förutsättningar för ett ömsesidigt givande samarbete.

Han ser också positivt på att gemensamma intressen drar åt samma håll: att ingen ska behöva dö av cancer.
– För några år sedan skulle jag säga att en nollvision var ouppnåelig. Men idag, möjligheterna att bota cancer går framåt och blir bättre. Och i de fall det inte går att bota kan behandlingarna göra livet längre med hög livskvalitet.

Läs rapporten

Svensk strålbehandling tappar mark Följ länk

Chefsrådet i svensk onkologi har tagit fram ett underlag för en nationell strategi för att stärka svensk strålbehandling. Svensk strålbehandling har inte följt den allmänna utvecklingen inom cancerområdet. Om det inte kan vändas finns risk för allvarliga konsekvenser som kommer drabba landets cancerpatienter.

Dialog förbättrar forskningen

Vården har blivit mer och mer produktionsinriktad. Det tror vi är fel väg att gå. Dels är det svårt för personalen att återhämta sig, dels minskar tiden till forskning och studier. Och forskning och studier är helt avgörande för att utveckla vården och driva innovation.

Forskning, kliniska prövningar och register
Följ länk

Bättre behandling, bättre liv

Cellgifter ger sig på även friska celler. Vi vill hitta mer precis behandling, med fokus på målet och på att ge så lite biverkningar som möjligt. Både under och efter behandling.

Behandling och livskvalitet
Följ länk

Distriktsläkare och doktorander – Elinor och Eliya letar sätt att upptäcka cancer tidigare

Hosta behöver inte betyda samma sak i primärvården som hos lungonkologen. Forskningen på cancer, och de standardiserade vårdförloppen, utgår till största delen ifrån diagnoser och baseras framför allt på forskning gjord i sekundärvården. Det blev tydligt för distriktsläkarna Elinor Nemlander och Eliya Abedi – Sverige behöver mer primärvårdsfokuserad forskning, som bygger på symtom och inte diagnoser.

Eliya Abedi och Elinor Nemlander

För nästan varje cancerdiagnos finns ett standardiserat vårdförlopp: vilka utredningar som ska göras, vilken behandling som kan ges och hur lång tid det får gå från misstanke till behandling. Efter införandet 2015 dröjde det förväntade genomslaget i primärvården. Kanske just för att vårdförloppen bygger på diagnoser.
– Patienter kommer till primärvården med symtom – inte diagnoser, säger Elinor Nemlander. Hostar du på en lungonkologisk mottagning är sannolikheten att hostan beror på lungcancer rätt stor. Hosta är en av de mest satta symtomdiagnoserna i primärvården, men en distriktsläkare träffar inte ens en ny lungcancerpatient om året. Det är inte alltid som symtom som är predikativa för cancer i sekundärvården är lika prediktiva för cancer i primärvården.

Patienter kommer till primärvården med symtom – inte diagnoser.

Att anpassa de standardiserade vårdförloppen till primärvården och utbilda vårdpersonal har Elinor och Eliya jobbat med sedan 2017 i kunskapsteamet CaPrim – en förkortning av cancer i primärvården. Tidigare i år skrevs de in som doktorander på Karolinska Institutet. De ska forska på just hur cancer ska kunna upptäckas tidigare i primärvården. Elinors fokus ligger på vilka symtom som kan indikera cancer.
– Forskningen hittills har till stor del tittat bakåt på patienter med cancerdiagnos i sekundärvården och vilka symtom de hade före diagnosen. Men det finns begränsat med forskning på de som söker för samma symtom i primärvården. Hur prediktivt är till exempel anemi för cancer i primärvården?

Elinor ska också undersöka kombinationer av faktorer som kan tyda på lungcancer hos aldrig-rökare. Det kan vara faktorer som symtom, undersökningsfynd, livsstil och andra sjukdomsdiagnoser. Att hitta rätt kombinationer är avgörande.
– Vi ska inte missa de som har cancer, men vi kan inte utreda alla med symtom. Överutredning finns det också risker med, till exempel onödig oro hos patienten, undanträngning av annan vård och ökade kostnader för vården. Vi måste hitta sätt att hitta rätt personer att utreda. Det kan till exempel vara med IT-stöd och riskvärderingsverktyg, som hittar kombinationerna som ger en ökad cancerrisk.

Vi ska inte missa de som har cancer, men vi kan inte utreda alla med symtom. 

När det kommer till riskvärderingsverktyg kommer Storbritannien ofta upp som exempel.
– Men deras sjukvårdssystem är uppdelat på ett annat sätt, så vi kan inte använda deras modell rakt av. Mycket av det som görs i primärvården här görs i sekundärvården där. Eliya ska forska mer om riskvärderingsverktyg, för kolorektalcancer.

I Sverige startar mellan 70 och 85 procent av patienterna, som senare visar sig ha cancer, sin utredning i primärvården. Men det tar ofta lång tid och många besök innan diagnosen ställs. De flesta anmälningarna om diagnostiska fel som berör primärvården handlar om försenad eller utebliven cancerdiagnos.
– Eliya ska titta på om ett ökat antal besök i primärvården på kort tid är prediktivt för cancer.

Doktorandtjänsterna har Elinor och Eliya på halvtid. Den andra halvan av arbetstiden jobbar de som distriktsläkare.
– Det gör att vi har kontakten med golvet på ett annat sätt, att vi är kliniskt verksamma. Vi hoppas att vår forskning kan bidra med vetenskapligt underlag till riskvärderingsverktyg som vi och våra kollegor sedan kan använda i det dagliga arbetet.

Varför har det varit så lite forskning i primärvården hittills då? Elinor tror att det beror på brist på ekonomiska förutsättningar och tid. Andelen forskningsmedel som går till primärvården är liten. Det är så mycket att göra på kliniken att det är svårt att hinna med mer. Och så själva bredden av ämnen att rikta in sig på. Det är inte helt lätt att hitta någon som jobbar i primärvården, som vill forska och är intresserad av just cancer.
– Egentligen hamnade jag här mest av en slump. Det började med att jag var engagerad i ledningsarbete under min specialisttjänstgöring. Där rekryterades jag in i CaPrim. Att jag valde att börja forska, det var på grund av CaPrim. Det blev så tydligt att det här är forskning som saknas och behövs.

Hur ser vi cancern snabbare?

Ju tidigare cancer upptäcks, desto större är chanserna att överleva. Med nya system och kunskaper kan vi fånga upp symptom tidigare och snabbare komma till behandling. Och får större chanser att nå nollvisionen.

Tidig upptäckt och diagnos
Följ länk

För Mia blev diagnosen ett driv att göra vården bättre

Fjorton. Så många gånger besökte Mia Rajalin vården innan hon fick den lungröntgen som visade tumören. Och röntgenremissen skickades med tveksamhet – hon var för ung och hade ju aldrig rört en cigarett.

Porträtt på Mia Rajalin
Fotograf Petra Kyllerman

Diagnosen blev driv och engagemang. Mia vill jobba för att ingen annan ska drabbas av det som hon, och många andra, har drabbats av. Att inte bli upptäckt i primärvården trots att du själv misstänker att du är sjuk. Mias 14 besök inträffade under en period av ett och ett halvt år. En svårighet med att upptäcka lungcancer, som Mia diagnostiserats med, är att de första symtomen är så vanliga. Hosta, trötthet, smärta. Att däremot söka så ofta under så kort tid, det är inte vanligt. 
– Jag kände mig avfärdad många gånger. Innan det här hade jag nästan aldrig sökt vård.

Hela samhället skulle tjäna på tidig upptäckt. Människor i arbetsför ålder kan arbeta, närstående får må bra, barn behöver inte genomgå traumat att förlora en förälder i cancer.

Mia menar att det finns en acceptans för den låga andel lungcancerfall som upptäcks i stadie ett och två. Man har vant sig, ser det som en tyst cancer. Oftast upptäcker vården cancern i stadie fyra när den inte går att bota. Men patienter uppger symtom långt innan de får diagnosen. Många liv går att rädda, och tidig upptäckt skulle även ge andra positiva effekter.
– ­Hela samhället skulle tjäna på det. Människor i arbetsför ålder kan arbeta, närstående får må bra, barn behöver inte genomgå traumat att förlora en förälder i cancer. Och vårdkostnaderna förstås – de nya behandlingarna är bra, men dyra. Går det att operera fler i stadie ett och två skulle det vara halva kostnaden.

Artificiell intelligens skulle kunna upptäcka om en patient har sökt flera gånger på kort tid. Det kan hjälpa till att se förändringar i besöksmönster, där olika symtom tillsammans kan peka mot cancer.

Samtidigt poängterar Mia att det handlar om brister i strukturen och inte i kompetensen. Att bara få 10 minuter per patient, inte hinna läsa journaler, lära sig att rökning är enda orsaken. Sen kan cancer förstås inte vara den första misstanken när en patient kommer in och är trött. Vad som behövs är stöttande verktyg. Hon räknar upp exempel som andra länder använder. Som riskvärdering, screening och symtom checkers.
– ­Det är ganska enkla saker, som skulle gå ganska snabbt att sätta in. Jag fyllde själv i en symtom checker med alla symtom jag hade innan diagnosen. Resultatet blev att det är nånting, och det kan vara dessa sjukdomar. Lungcancer var med på den listan.
Mia pratar också om möjligheterna med digitala verktyg.
– Till exempel skulle artificiell intelligens kunna upptäcka om en patient har sökt flera gånger på kort tid. Det kan hjälpa till att se förändringar i besöksmönstret, där de olika symtomen tillsammans kan peka mot cancer.

Nollvision cancer kan jobba gränsöverskridande och förmedla samtal där det gemensamma målet är det viktiga. De har ett bra läge som spindeln i nätet.

Två av Mias engagemang är Lungcancerföreningen och Nollvision cancer, där är hon en del i kärnteamet som patientföreträdare.
– Jag har en fot i båda världarna, eftersom jag själv arbetar inom vården. Jag kan förstå vårdens problem men också se att patientens behov måste tillgodoses bättre. Det ska inte krävas 14 besök innan lungcancern upptäcks. Vården måste få mer tid och stöd.  

Hon ser en av fördelarna med Nollvision cancer som att de är ett neutralt forum.
– Nollvision cancer kan jobba gränsöverskridande och förmedla samtal utan att något är känsligt, där det gemensamma målet är det viktiga. De har ett bra läge som spindel i nätet. De kan se till att det blir ett samarbete. För det är det som måste till.

Hur ser vi cancern snabbare?

Ju tidigare cancer upptäcks, desto större är chanserna att överleva. Med nya system och kunskaper kan vi fånga upp symptom tidigare och snabbare komma till behandling. Och få större chanser att nå nollvisionen.

Tidig upptäckt och diagnos
Följ länk

”Sverige måste våga mer om lungcancer ska upptäckas tidigt”

Lungcancerföreningen vill förändra lungcancervården. Särskilt när det gäller tidig upptäckt, där många andra länder redan infört verktyg och metoder som stöd till vården. Men i Sverige tar det för lång tid, menar Karin Liljelund, föreningens vice ordförande. Och lungcancer väntar inte.

Porträtt på Karin Liljelund, vice ordförande i lungcancerföreningen

Karin fick sin diagnos för sju år sedan. Hon gick med rethosta tills hennes barn fick henne att gå till vårdcentralen. Hon hade tur som fick en läkare som reagerade direkt. Det visade sig att hon hade en 9 centimeter lång tumör i lungan och metastaser i rygg och ben. Kampen mot sjukdomen har tagit flera vändor med olika mediciner och behandlingar. Hon har valt att försöka göra något bra av det. Bland annat genom att engagera sig i Lungcancerföreningen. Deras verksamhet handlar om allt från att träffas över en kaffe till stöd per telefon till påverkansarbete. I påverkansarbetet ligger mycket fokus på tidig upptäckt.
– 55 procent av all lungcancer upptäcks i stadie 4. Då går den inte att bota och tvåårsöverlevnaden är tolv procent. Det är en väldigt dålig prognos. Tidig upptäckt är alltså otroligt viktigt.

Det värsta som kan hända är att det fortsätter vara som det är idag.

De flesta som får lungcancer är uppåt 60 år. 85 procent av dem är rökare men i dag får allt fler yngre aldrigrökare sjukdomen. Här kan utveckling av verktyg för riskvärdering hjälpa till med tidig upptäckt. I dag kommer patienter in i specialistsjukvården alldeles för sent. Forskningsprojekt tar fyra till fem år av diskussioner innan något händer. Konkreta aktiviteter måste genomföras i Sverige. Snart.
– Vården måste våga pröva olika verktyg och metoder. I Sverige finns en rädsla att nåt inte ska stämma och att det ska bli fel, så det ska vara både hängslen och livrem. Men det här handlar inte om att göra kirurgiska ingrepp fel, det här är verktyg för tidig upptäckt. Verktyg som går att förbättra och justera efterhand. Det värsta som kan hända är att det fortsätter vara som det är i dag. 

Mycket hopp om förändring ligger på Nollvision cancer, att de kan stampa igång processer som annars tar för lång tid. Lungcancerföreningen och Nollvision cancer delar fokus, även i andra områden än tidig upptäckt. Karin välkomnar innovationsmiljöns kompetens och vilja
– Nollvision cancer kan jobba både med långsiktiga forskningsprojekt och med snabbare lösningar. Och de tycker också att det är viktigt att det händer någonting, att det blir resultat. Jag ser fram emot och hoppas på det. Att vi inte sitter om två år och det fortfarande bara är på gång. Utan att vi kan checka av – nu har vi gjort det här.

Lungcancer är inte detsamma som döden idag. Det är också viktigt att få ut. Hoppet.

För att lyckas upptäcka lungcancer tidigt menar Karin att det är viktigt med information till allmänheten. Unga som äldre – alla kan få lungcancer. Du kan vara en elitidrottare som aldrig har rökt men ändå bli sjuk. Har du länge haft symtom som rethosta, trötthet och huvudvärk, sök vård. Men det behövs också information om att lungcancer faktiskt går att bota.
– Det har hänt otroligt mycket på behandlingssidan de senaste åren. Lungcancer är inte detsamma som döden idag. Det är också viktigt att få ut. Hoppet.

Hur ser vi cancern snabbare?

Ju tidigare cancer upptäcks, desto större är chanserna att överleva. Med nya system och kunskaper kan vi fånga upp symptom tidigare och snabbare komma till behandling. Och få större chanser att nå nollvisionen.

Tidig upptäckt och diagnos
Följ länk

Lungcancerdagen 12/11

Varje år blir ungefär 4 000 svenskar sjuka i lungcancer. Genom att informera och skapa opinion vill Lungcancerföreningen minska den siffran. Den 12 november bjuder de in till Lungcancerdagen 2020.

Följ livesändningen av lungcancerdagen
Följ länk

Därför börjar vi med lungcancer

Lungcancer är en av de cancerformer där minst antal patienter överlever. Varje år får närmare 4 000 människor diagnosen. Nästan lika många dör. Så förnyad vård kan göra stor skillnad.

Porträtt på Suzanne Håkansson, AstraZeneca

– Det går att rädda många liv, säger Suzanne Håkansson från AstraZeneca, som är med i kärnteamet för Nollvision cancer. Så vi har valt att fokusera på just lungcancer de första två åren, och hoppas att vi kan lära oss mycket. Som vi sedan kan applicera på andra sjukdomar och cancerformer.
Suzanne hoppas att Nollvision cancer inom de åren varit delaktiga i insatser som löst både mindre och större problem. Att innovationsmiljön bidragit till en nationell ambitionsnivå och nationell samverkan. Och såklart skapat resultat för patienterna.

Det går att rädda många liv.

Bara 20 procent av patienter som diagnosticerats med den vanligaste formen av lungcancer lever efter fem år. Diagnosen kommer ofta för sent.
– Lungcancer upptäcks ofta som metastaser i hjärnan, i stadie fyra. Innan det kan cancern se ut som migrän, trötthet, depression. Vi måste identifiera symptomen snabbare.

Diagnosticeringen skulle kunna bli snabbare genom screening, eller nya sätt att analysera symptomen. Det klart effektivaste sättet att få färre att dö i lungcancer är dock att arbeta förebyggande – tobaksrökning ligger bakom en stor andel fall. Men alla vet att det är farligt att röka. Cigaretterna ger något annat. Tröst, belöning, något att göra. Man väljer att njuta nu och lida sen. Suzanne tror att vi behöver titta mer på beteendevetenskap.
– Hur människor ser på risk på kort sikt och lång sikt, där kan vi lära oss av andra branscher. Som pensionssparande och försäkringar. Hur jobbar de där?

Hur människor ser på risk på kort sikt och lång sikt, där kan vi lära oss av andra branscher. Som pensionssparande och försäkringar. Hur jobbar de där?

Nollvision cancer bygger på att olika professioner och aktörer arbetar tillsammans för en gemensam vision. Att ingen ska behöva dö i cancer. Alla ska bidra med sina kompetenser och perspektiv för att hitta lösningarna som ger bästa resultat för patient, närstående och samhälle. Behandlande företag som jobbar för tidig upptäckt. AI som upptäcker symptom. Teknikföretag som vill innovera rehab.
– Det är genom att prata med varandra som vi hittar de medicinska framstegen. Det är många professioner inblandade i cancervården, som alla spelar stor roll för patienterna. Samverkan är nyckeln. Ingen enskild aktör kan göra det här.

Mycket cancer går att förebygga

En tredjedel av all cancer beror på levnadsvanor. Det innebär att en tredjedel av all cancer går att förebygga. Och om färre blir sjuka så minskar vi människors lidande, ökar folkhälsan och sparar samhällets resurser. Frågan är – hur?

Prevention
Följ länk

Hur ser vi cancern snabbare?

De första symptomen på lungcancer är ofta diffusa. Huvudvärk, trötthet, hosta. Lång tid kan gå innan symptomen kopplas till cancer, vilket gör sjukdomen svårare att behandla.

Tidig upptäckt och diagnos
Följ länk

Nollvision cancer vill samlas runt bordet för att förbättra vården

Med nationella vårdprogram, standardiserade vårdförlopp och tillgänglighetssatsningar har cancervården kommit en bit på vägen de senaste åren. Nu ska fokus läggas på forskning och innovation. Bland annat genom Nollvision cancer.

Porträtt på Hans Hägglund, nationell cancersamordnare

Nollvision cancer ska vara en visionsdriven innovationsmiljö. Men vad innebär det? Hans Hägglund, projektledare, berättar:
– Nollvision cancer ska vara en miljö för att integrera forskning och innovation i hälso- och sjukvården. Vi vill gå från dagens öar av initiativ till ett större samarbete, där alla drivs av samma vision – att få färre att insjukna i cancer och omvandla cancer till en botbar eller kronisk sjukdom. Tillsammans kan vi skapa ännu större nytta för patient och samhälle.

Vi vill gå från dagens öar av initiativ till ett större samarbete, där alla drivs av samma vision – att få färre att insjukna i cancer och omvandla cancer till en botbar eller kronisk sjukdom.

Hans beskriver Nollvision cancer som en katalysator, där patient, vård, akademi, industri och politik kommer närmare varandra. Innovationsmiljön vill vässa samverkan, inte skapa ett parallellt system.
– Det kan till exempel vara genom att vi för ihop projekt som inte är synkroniserade, sätter fokus på frågan, eller finansierar bra idéer och lösningar som inte testats eller diskuterats tidigare.

Samtidigt som det handlar om att komma närmare varandra, så blickar Hans långt fram. Nationellt och internationellt. Ett av Nollvision cancers mål är nämligen att Sverige ska bli världsledande på prevention, tidig upptäckt, diagnostik, behandling och organisation för personcentrerad uppföljning. Lika gärna som läkemedel, genterapi eller snabbare diagnostik, kan det handla om nya arbetsprocesser, register och sätt att analysera data. Han pratar om en systemtransformation, att våga utmana det befintliga.
– Den tekniska utvecklingen har gått snabbt. Vi behöver utvärdera och ompröva om de organisatoriska systemen som finns faktiskt är aktuella idag.

En lite kortare framåtblick gäller Nollvision cancers egen organisation. Cancer är ett tufft ämne och det gäller att hålla energin uppe.  
– Att vi håller i och håller ut, fortsätta vara engagerade. Men också att se till att intresset för oss inte svalnar. Vi vill att det ska bli fler partners i miljön, och att vi får tillräckligt med ekonomiska muskler för att fortsätta utveckla vården.

Det är en fråga som borde komma tidigt – vilka mål patienten har med livet. Så att det blir ett liv med innehåll efter en tuff behandling.

Att ingen ska bli sjuk i cancer är inte så troligt. Men att ingen ska behöva dö av cancer, det tror Hans går att nå. Det gör dock en fråga allt mer påtaglig. Till vilket liv räddar vi patienterna?
– Fokus har varit på att behandla patienten på bästa sätt och sen följa upp att patienten inte kommer tillbaka. Nu blir det runt om allt viktigare – att återgå till sitt arbete, ha ett socialt liv, äta, dricka och må bra. Det är en fråga som borde komma tidigt – vilka mål patienten har med livet. Så att det blir ett liv med innehåll efter en tuff behandling.

Det här är Nollvision cancer

Vi har en vision om att minska insjuknande och transformera cancer från en dödlig till en botbar eller kronisk sjukdom. För att sträva mot visionen krävs innovativa lösningar och arbetssätt inom flera delar av samhället.

Om oss
Följ länk

Ingen ska behöva dö av cancer

Vi har tagit oss an uppgiften att göra cancer till en botbar eller kronisk sjukdom. Det gör vi med hjälp av mätbara mål och systematiskt arbete.

Så ska vi nå nollvisionen
Följ länk