Individanpassat stöd för att uppnå eller bibehålla hälsosamma levnadsvanor borde vara en naturlig del i dialogen mellan hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och dess närstående. Det säger Regionala cancercentrum (RCC) i samverkan i sin nationella plan för att förebygga cancer, där de även berättar hur de ska stödja vården och driva förändring de närmsta åren.
Utgångspunkten i den nationella cancerpreventionsplanen är den Europeiska kodexen mot cancer och RCC:s övergripande mål om att minska skillnader mellan grupper när det gäller insjuknande och överlevnad i cancer. Samverkan mellan aktörer är avgörande.
RCC ska främst stödja hälso- och sjukvården med verktyg och råd för att upptäcka ohälsosamma levnadsvanor och öka jämlikheten, men även skola, föreningsliv och fysisk närmiljö ska beaktas. Ellen Brynskog, som jobbar på RCC Väst och är ordförande i den nationella arbetsgruppen för cancerprevention, har varit med och tagit fram planen.
– Den nationella cancerpreventionsplanen konkretiserar hur RCC kan bidra till att minska insjuknandet i cancer de närmsta åren. Med planen vill vi flytta fram positionerna för vårt preventiva arbete och vara en del i den rörelse som jobbar för att ett hälsofrämjande förhållningssätt i och utanför vården normaliseras ytterligare.
I grund och botten ser jag det som en jämlikhetsfråga. Dagligrökningens fördelning i befolkningen idag eldar på ojämlikheten i hälsa och gör redan utsatta grupper mer sårbara. Insatser i hela samhället måste formas för de som har störst behov av att förändra sina levnadsvanor.
En central insats för minskat cancerinsjuknande är att få färre – helst inga – att börja röka. I debattartikeln Läkarkårens tyngd behövs för att uppnå ett rökfritt Sverige nämns exponeringsförbud, höjd tobaksskatt och begränsad försäljning som exempel. Men debattörerna – däribland Ellen Brynskog – efterfrågar mer. Som omfördelade resurser, utökad tobaksavvänjning och en samlad läkarkår som trycker på för förändring.
– Ett rökfritt Sverige skulle spara många liv, lidande och pengar inom hälso- och sjukvården. Men i grund och botten ser jag det som en jämlikhetsfråga. Dagligrökningens fördelning i befolkningen idag eldar på ojämlikheten i hälsa och gör redan utsatta grupper mer sårbara. Insatser i hela samhället måste formas för de som har störst behov av att förändra sina levnadsvanor. Det handlar både om att stoppa människor från att börja röka och om att erbjuda stöd att sluta. Där kan hälso- och sjukvården flytta fram sina positioner ytterligare. Det är ju aldrig för sent att sluta röka.
Ensam är absolut inte stark i dessa sammanhang. Ju fler delar av samhället som sluter upp och lägger kraft på dessa frågor, desto bättre.
Lungcancerprevention är även ett av de områden som Nollvision cancer ser behov av att förnya. Och i debattartikeln nämns Nollvision cancer som ett initiativ att hämta kraft ifrån.
– Levnadsvanor och prevention är komplexa frågor; det finns tusen svar på frågan varför vi lever som vi gör och enskilda instanser kan inte själva ansvara för preventionsarbetet. Ensam är absolut inte stark i dessa sammanhang. Ju fler delar av samhället som sluter upp och lägger kraft på dessa frågor, desto bättre. Om en innovationsmiljö som Nollvision cancer kan bidra till att nya samarbetspartners hittar varandra och lyfter och avancerar varandras arbete ser jag det som mycket positivt.
RCC i samverkan har tagit fram en nationell plan för cancerprevention. Planen beskriver aktiviteter för att förebygga cancer och främja hälsosamma levnadsvanor på nationell nivå inom ramen för RCC:s uppdrag 2020–2022.
En vanligt förekommande uppskattning är att minst 30 procent av den totala cancerdödligheten i industriländer skulle kunna förebyggas genom förändring av levnadsvanorna. Därför är det viktigt med hälsofrämjande insatser till befolkningen, riskgrupper och individer.
Mycket cancer går att förebygga
En tredjedel av all cancer beror på levnadsvanor. Det innebär att en tredjedel av all cancer går att förebygga. Och om färre blir sjuka så minskar vi människors lidande, ökar folkhälsan och sparar samhällets resurser. Frågan är – hur?