Forskare följer Nollvision cancer för framtida innovation

Är miljöer som Nollvision cancer en bra lösning för att snabba på innovation? Det ska doktoranden John-Erik Bergkvist forska på – metodiken för att bygga en visionsdriven innovationsmiljö.

Nollvision cancer ska vara en innovationsmiljö som engagerar aktörer från olika sektorer och discipliner för att nå en vision: att ingen ska behöva dö av cancer. Fenomenet med visionsdrivna innovationsmiljöer är inte nytt – men det finns inte så mycket forskning om det. Än. Doktoranden John-Erik Bergkvist, vid House of Innovation, Handelshögskolan i Stockholm, ska börja ändra på det.  
– Nollvision cancer är en spännande verksamhet, säger han. De utgår från en utlysning från Vinnova, om visionsdriven hälsa. Utifrån idéer om att innovation kan accelereras genom samarbete och en tydlig riktning.

Det bygger på tankar om att det sällan är en aktör som står för hela värdet. I cancervårdens fall är det många aktörer. Läkemedelsindustrin, medtechindustrin, läkare, sjuksköterskor, IT-stöd – allt som krävs för en bra cancervård. Idén är att de inte ska bedriva innovationsarbete var och en för sig, utan utforska gemensamma projekt i ett slags ekosystem.

Tidigare forskning har främst riktat in sig på samarbeten mellan organisationer eller sätt att styra ekosystem. Nollvision cancer handlar mer om att skapa en arena och förutsättningar för långsiktig dialog – så att det blir naturligt att samarbeta. Gärna i lite oanade konstellationer.
– Teoretiskt handlar det om att förändra informella och formella institutioner. Antagandet i Vinnovas utlysning är att breda arenor för kunskapsutbyte kan föda nya idéer och öka innovationsförmågan i ekosystemet i stort.

Ord som tvärsektoriella, tvärdisciplinära, flexibla och dynamiska genomsyrar utlysningen.
– Det bygger på tankar om att det sällan är en aktör som står för hela värdet. I cancervårdens fall är det många aktörer. Läkemedelsindustrin, medtechindustrin, läkare, sjuksköterskor, IT-stöd – allt som krävs för en bra cancervård. Idén är att de inte ska bedriva innovationsarbete var och en för sig, utan utforska gemensamma projekt i ett slags ekosystem. Och försöka få ekosystemet att åstadkomma systeminnovation.

Hälso- och sjukvård är mer än bara behandling, det är också att organisera för att utföra behandlingen. Då behövs givetvis kunskap om hur man gör det på ett effektivt sätt.

John-Erik Bergkvist ska följa hur Nollvision cancer byggs upp och tas emot, vad det finns för främjandefaktorer och hindrandefaktorer. En longitudinell processtudie. Det kommer vara temat för en av artiklarna i hans doktorsavhandling, som oftast innehåller fyra–fem artiklar.
– Resten är experimentstudier – om vad som spelar roll för dem som ska engagera sig i ekosystemet, hur den innovativa förmågan påverkas av utbildning och hur mottagliga olika professioner är för andra professioners idéer.

Att Nollvision cancer är en innovationsmiljö inom just hälso- och sjukvård var något som lockade John-Erik Bergkvist, som har erfarenhet av vårdfrågor sedan tidigare. På hans CV står bland annat analytiker på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys samt utredare i Regeringskansliets utredning Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll, nya möjligheter. Så han är väl bevandrad i de utmaningar som hälso- och sjukvården står inför. Organiseringen är en av dem.
– Hälso- och sjukvård är mer än bara behandling, det är också att organisera för att utföra behandlingen. Då behövs givetvis kunskap om hur man gör det på ett effektivt sätt.

Det finns en viss skepsis mot vad man ser som ”externa” påhitt. Nollvision cancer har dock särskilda förutsättningar. De består av en bred mix av personer ”inifrån” vården. Och inte bara professionen, utan även patienter, läkemedelsindustrin och medtechindustrin.

Genom att studera Nollvision cancer och förutsättningarna för innovation hoppas John-Erik Bergkvist på att kunna kunskapsgenerera om organiseringen och dra generella lärdomar som kan användas för liknande miljöer. Om visionsdrivna innovationsmiljöer är något för framtiden. Hans handledare är docent Anna Essén.
– John-Eriks forskning bidrar i sig till visionen genom att kritiskt granska vad Nollvision cancer egentligen gör. Ibland gör man inte det man tror att man gör. Det ökar Nollvision cancers egen reflektionsförmåga och därmed kapacitet att anpassa sig, förbättra sig, och nå sina mål. 

Anna Essén poängterar att innovationsmiljöer inte är något nytt, utan har funnits i olika sammanhang tidigare. Med varierade resultat.
– Det finns en viss skepsis mot vad man ser som ”externa” påhitt. Nollvision cancer har dock särskilda förutsättningar. De består av en bred mix av personer ”inifrån” vården. Och inte bara professionen, utan även patienter, läkemedelsindustrin och medtechindustrin.

Nollvision cancer matchar aktörer med kompletterande idéer – det reducerar transaktionskostnader och aktörer kan få hävstång på sina investeringar. Ingen kan bygga en helhetslösning själv – kanske handlar det istället om att låta aktörer bygga på varandras bidrag. Där tror jag att Nollvision cancer gör en skillnad redan nu.

Just nätverket av aktörer är något som Anna Essén ser som en styrka.
– Nollvision cancer matchar aktörer med kompletterande idéer – det reducerar transaktionskostnader och aktörer kan få hävstång på sina investeringar. Ingen kan bygga en helhetslösning själv – kanske handlar det istället om att låta aktörer bygga på varandras bidrag. Där tror jag att Nollvision cancer gör en skillnad redan nu.